Christina

Jag har varit ut och gått och då funderar jag mycket.

Mina tankar om hururuvida jag ska fortsätta att delge bloggläsarna min utvecklingsprocess blev min fundering idag, att blotta sig själv kan ju både vara känsligt och stärkande. Jag känner också att kan det vara en hjälp för någon som kanske inte riktigt vågat ta steget in i en utvecklingsprocess så är det värt det. Men jag rekommenderar inte att göra som jag, att gå igenom en process själv, utan ta hjälp av någon som kan sin sak och du känner dig trygg med. Att jag väljer att göra det själv beror på att jag har jobbat med mig själv i många år och har kommit en bra bit på min väg samt att jag har tillgång till hjälp om jag behöver de, eller rättare sagt när jag behöver de. För jag vet att det kommer att komma tillfällen när jag behöver hjälp att komma vidare jag också.



Jag har bestämt mig jag ska ut ur utbrändheten och ALDRIG mer hamna i den igen!!!
 
För mig finns det bara en väg att gå just nu
Att åter igen gå ner i det undermedvetnas mörka djupa grottor och där jag varje gång jag går ner kommer allt djupare och in i de allt mörkare och mer gömda och otillgängliga grottorna. 
För mig betyder det:

Se - Möta - Lösa - Förlåta = Villkorslös kärlek och frihet 

 Denna vecka har varit en omtumlande vecka, i tisdags betämde jag mig för att nu är det dags att gå ner på djupet möta mina inre fienden som finns där och hindrar mig i olika situationer. Jag har insett att jag hamnat i  situationer som påminner om varandra flera gånger och ställer mig frågan varför hamnar jag i det här gång på gång. Känner att jag fått nog av detta!!!! Fast besluten började jag med att möta mina starkaste rädslor, vilket väckte upp minnen som jag absolut inte kunnat föreställa mig, chockernde och omvälvande. Väl förträngda men som det nu är dags för att komma upp i ljuset och sedan acceptera att jag har dessa minnen men jag behöver inte vara dom. Med de menar jag att de betendemönster dessa cellminnen skapat i mig blir till hinder för mig pga rädslor i form av skam och skuld, men när jag löst upp dem genom att acceptera och förlåta de som skapat minnet så läker cellminnet ihop, min kropp blir mer hel och min själ tar ytterligare ett steg till frihet.
Inte att förglömma jag kan släppa det gamla betendemönstret som varit ett hinder för mig.

Ni ska veta att ju mer jag hittar min innersta kärna ju mer uppskatt och gläds jag åt det lilla i det stora.
Det finns ju så otroligt mycket att vara glad över som är så lätt att glömma bort.

Ett tips sätt dig och skriv ner ALLT du har att vara glad över!!!!
Ge dig inte förrän du känner glädje i hela kroppen...

Kram till Er som läser detta

Tankekorn

Om gräs kan växa bland
betong, kan kärleken finna dig
när som helst i livet.
                           Cher