Christina

Jag är hopplös

Undrar hur många gånger jag tappat bort min telefon den sista tiden och naturligtvis så känns det lika olustigt varje gång. Idag glömde jag den på jobbet och i måndags var den också borta när jag var på jobbet. Letade som en tok ringde dottern och hon gick hem till mig för att leta här fanns den inte, då var det att ringa mamma för jag hade varit där också, men icke. Till slut hittade jag den på jobbet under en massa kläder inne på kontoret, fast jag stått och ringt till den hade jag inte hört den. Ni ska veta att det är fler gånger detta hänt, så dottern sa när jag ringde henne och bad henne att gå hem till mig för att leta "inte nu igen, du är otrolig".  det brukar ju vara så att mammorna säger så till sina barn men här är det tvärtom just nu. Idag kom min arbetsgivare med telefonen till mig gossa vad han sa, -Jag får nog köpa ett senilsnöre åt dig att ha telefon i, skrattade han. Hmmm undrar var jag gjort av min mobiltelefonväska som jag köpte???? Kom jag på nu

Igår skickade jag iväg min Nokia X press Musik telefon för lagning det fräste i den när jag pratade och ibland hörde inte den jag jag pratade med inte vad jag sa. Hoppas jag får den tillbaka snart! Det är märkligt för jag har haft mycket problem med mina telefoner det senaste 1½ året.

Idag har vi haft utbildnig på jobbet om ett nytt datorprogram utformat för HVB hem, intressant måste jag säga. Det är alltid roligt att lära sig något nytt. Nu ska jag bara ta det lungt resten av dagen och kvällen, har jag tänkt i alla fall.

Tankekorn

Mina möjligheter att känna frid, glädje och lycka
är ett val som jag kan påverka.
                                                    Kay Pollak