Jag leeer
Känner än en gång tyngden i orden som jag har som motto " lev ditt liv och låt dig inte levas ditt liv". När jag hittade de här orden så gick det rakt in i hjärtat och hela kroppen på mig, men jag hade inte en aning om hur jag skulle göra för att nå dit. Idag har jag kommit en bra bit på väg genom idogt inre arbete, en väg som absolut inte varit lätt att gå, det har varit många hinder efter vägen både små och stora. De stora har jag ibland upplevt så stora att jag trott att jag inte skulle kara av dem, men med min vilja och envishet har jag lyckats erövra dessa hinder. Ett annat uttryck för hinder är rädsla, skuld och skam, våra största fiender. Det har blivit många tårar, ilska, frusration, känsla av hopplöshet under resans gång. Jag har också fått uppleva känslan av villkorslös kärlek och glädje, dessa upplevelser har gjort att jag orkat igenom när det varit riktigt tunga perioder.
I augusti 2006 började jag arbeta på ett jobb som jag arbetat på för 8 år sedan då såg jag verkligen vad det hänt mycket med mig på min inre resa. Jag kände att det hänt en hel del med mig, men när jag kom dit fick jag verkligen se och känna vad jag hade förändrats, det blev som ett kvitto och jag förstod vad som gjort att jag dragits tillbaka dit igen.
Ja som sagt det har varit många kast mellan mörker och ljus, idag försöker jag få dessa delar i mig att leva ihop genom att hjälpa och lyfta varandra, allt eftersom jag lyckas få ihop delarna i mig så lyfter jag som person också. Målet är att de ska sammansmälta till ett där ljuset blir ännu starkare genom att de lyfts av mörkret.
Ha en trevlig fortsatt kväll
Så många kloka ord och så långt du kommit på din väg att följa ditt motto. Det är de små stunderna som jag tycker är viktiga att värdesätta. Tid är inte ett mått på lycka. Lycka kan upplevas både på kort och lång tid.
Du låter som en lycklig person just nu, även om det ligger mycket arbete bakom. Hörde att det var en lyckokonferens i Göteborg, där en av deltagarna sa, att till viss del finns lycka i generna!? Så konstaterades det att lycka sitter inte i det materiella tänkandet (som visserligen kan ge kickar av lycka) utan i det ideologiska, men det var väl inget nytt..tycker jag.
då är jag i börja av en sån resa, förra året gjorde jag en öronoperation, som gjorde att jag förbättrade min hörsel på ena örat 80 %.
efter det fick jag ett slag i ansiktet, att jag har levt i en bubbla, och även när andra visste att jög hörde bättre, så behandlade de mej som icke hörande, ska till våren operera andra örat oxå om det går. jag är kvar ännu och trampar i en djup lera.
Det är en skön känsla att se tillbaka och känna hur man förändrats och växer. jag brukar också tänka på sånt, speciellt när jag går tillbaka och läser sånt jag skrivit långt tillbaka i tiden. då ser jag hur jag förändrats.
Det hade nog varit tråkigt om vi slutade utvecklas...
Sedan jag blev sjukskriven och fick diagnosen fibromyalgi,har jag rammlat ner några pinnhål.Men jag kämpar mig långsamt upp igen,men det tar tid.Att blogga känner jag som ett lyft i självkänslan.I bland känner jag igen mig i det du skriver,det var dit jag ville komma med mitt inlägg :-)ha det bra Christina!
ja, det är härligt när man får ett "kvitto" på den personliga utvecklingen. Ofta kämpar vi på och stannar inte upp och ser vart vi kommit.
Hoppas du får en fortsatt härlig kväll.
Ja livet är verkligen en berg och dalbana. Ofta får man bakslag, och då gäller det att ha en inre styrka. Försöker bygga upp min inre styrka och har väl kommit en bit på väg...Ha en skön söndag....
Så härligt det låter, jag skulle behöva suga upp lite av denna texten.
Håller oxå på att ta mig upp ur ett hål.
Ha en fin söndag
o kram på dig
Jag känner att livet på något sätt börjat efter trettioåtta års sträcket någonstans. Fortfarande tampas jag med mina krav på mig själv och vad folk tycker om mig men jag bryr mig inte lika mycket längre.
