Christina

I morse var jag oerhört trött

Så där trött så jag nästan inte orkade stå rakt upp och jag som gick och lade mig i tid igår för jag hade lite huvudvärk plus att jag sovit jätte bra i natt. Visst jag har drömt mycket men de brukar jag inte bli så här trött av.
Förmodligen så beror min trötthet på att jag håller på att släppa mitt ordförandeskap som jag valde att kliva av i söndags, det kommer säkert efter känslomässigt.

Men jag kom upp i alla fall och det är väl viktigast ändå, för jag skulle till arbetsförmedlingen.
I dag inser jag vad många puzzelbitar som fallit på plats i mitt inre den sista tiden och det känns bara så skönt, när jag var till AF idag ytterligare en insikt och en stark känsla vart mitt liv är på väg.  Jag ser det inte klart just nu men anar att jag är på väg att hitta min livsuppgift, men det är en bra bit kvar innan den är färdigformad.
Det är gott nog att jag har fått glimtar av den.

Min känsla säger att det snart är dags att ännu en gång få njuta av resulatet av ännu en turbulenta resa i mitt inre, denna resa startade i augusti.



Egentligen kan den här tulpanbuketten symbolisera det som hänt sedan i höstas.
Blad för blad har fallit av till kärnan har blivit kvar,
Nästa gång blomman planteras står löken i starkare och kraftfullare jord som gör att blommorna blir vackrare och mer hållbara. Känslan är att de nya blommorna kommer att tåla både blåst och till och med storm utan att blåsa sönder eller rivas upp ur jorden, kanske det blir en sort som aldrig vissnar.

S K R A T T A R............ja ni var fick jag detta från tro!?!?

Tankekorn

Vi ger oss in i den mörka natten med tro
och uppfyller det som de gamla alkemisterna
kallade vårt levnadsöde.
Vi hänger oss fullkomligt åt varje sekund
i vetskap om att det alltid finns en hand som vägleder oss:
det som återstår för oss är att acceptera det eller ej.
Paulo Coelho