Nya funderingar
Vilken är din största rädsla?
Någon undrade vad en delpersonlighet är och mitt svar på det är: Det är delar i vår personlighet som kommer fram i oss vid olika situationer, händelser och möten. Vissa är vi i mer andra mindre
Vi kan fråga oss; vem är denna del som tog över?
Det kan vara barnet inom oss, eller kritikern, domaren, kontrollanten, busen, alkoholisten, rebellen, clownen, martyren, yrkesmannen/kvinnan, hundägaren osv.
Jag ska ge ett exempel.
Jag möter någon som retar upp mig och jag blir arg börjar skälla tillbaka och vara elak, häxan i mig kom fram. Men är jag medveten om att jag har den delen i mig så kan jag välja att låta bli att använda den och i stället ta fram motpolen eller någon annan del som jag finner lämplig i den situationen. Det handlar om vilja och val.
Nu är det dags för jobb till måndag morgon, sova borta två nätter igen jag som helst vill sova i min egna säng. Jag har blivit en riktig eremit lite konstigt eftersom jag alltid varit väldigt social av mig. Men jag behöver väl det nu kanske. Bloggen har blivit den kommunikation som jag använder mest just för tillfället. Det finns en sak som jag bara måste börja göra igen och det är och motionera
Det var en svår fråga... och jag måste nog fundera lite! Största rädsla.. får nog tänka lite längre!
Läste någonstans om en föredragshållare som inte tyckte om ordet "delpersonlighet", utan man skulle hellre säga "delar av ens personlighet"!
För mig låter det dumt... då det ena ordet bara är en liten kortare variant av precis samma mening!
Men sen är jag lite fundersam över det du skriver om vilja och val... det är nog så, men jag tror också att det finns stunder då vi inte kan välja hur vi vill agera eller tolka... spånar jag bara nu!
Ha det gott.. varm kram..
Ps. Tack min vän för de vackra orden borta hos mig! Din omtanke och värme betyder så mycket.. mer än vad jag har ord för nu! Kram igen..
Jag håller med dig att ibland är det svårt att välja för vi agerar och reagerar fortare än vi hinner tänka. En annan sak också vi måste vara medvetna om de delar vi har också och veta vilka egenskaper de har. Många delar ligger väl fördolda i det undermedvetna och kan vara svåra att plock fram, vi kanske är rädda att ta fram dem för att vi vet inte hur och om vi kan hantera dem. Jag vet av egen erfarenhet att det inte är enkelt. Ha det gott Kram Nu måste jag rusa till jobbet
Min största rädsla är att någon i min familj ska bli svårt sjuk eller dö.
Ja just det.. så är det.
Rädsla, visst har jag rädsla i mig.. det har säkert alla, men att plocka fram den är kanske svårare för en del. Jag är rädd att min mamma just nu ska trilla eller något annat ska hända henne, då hon är ensam hemma och hjärtopererad.. det är jag så förbaskat rädd för nu. Sen finns den där alltid att något ska hända de mina när de är ute i livet och sjunger sina liv:-)
Så är det säkert för oss människor.. alla har vi alltid något av rädsla i oss.
Nu ska jag ta mig en god kaffedryck och koppla av.. Deal ore no Deal snart på TV4.. kram o ta hand om dig :-)
Man måste nog va väldigt snabbtänkt om man ska hinna välja vilken delpersonlighet man ska använda tänker jag... men det är nog bra att vara medveten om vilka olika man har.
Min största rädla är nog... att förlora människor runt mig.
Som många andra så säger jag att min största rädsla är, att det ska hända mina barn nånting, åtminstone känner jag det så just nu.
Min största rädsla:Att bli totalt ensam,alla runt om kring mig är borta.
Ha en bra Söndag/ Anna-Carin
Usch vilken svår fråga......tänker och kommer
fram till att mina nära & kära ska bli sjuka.
Har ju precis gått igenom det och vill helst
inte vara med på en sån "resa" igen.
Stefans mamma fick hjärntumörer i vintras och
gick bort i juli, en fruktansvärd tid för oss
alla anhöriga vill jag lova.
Kram Carina
Tack för din förtydligan.
Jag kom då på en utbildning jag varit på genom jobbet som heter Dialog.
Jätte bra och tänkvärd utbildning där man går in på gruppdynamik och vilken roll man har i en grupp från
att vara pådrivare till iaktagare.
Räddsla ?
Det var svårt att komma på något så här.
Visst är det jättehemskt när nära och kära blir sjuk eller dör men det är inget jag går och är rädd för.
Rädsla... Jag tänker ibland när jag lägger mig
- Tänk om jag inte vaknar i morgonbitt, tänk om jag dör i natt.
Rädslan över att inte få se mina barn växa upp, få njuta mer av min man.
Egoistiskt tänkt kanske, fast jag skulle inte vilja försätta mina barn och man i sorg så nä, inte egoistiskt.
Måste njuta av dagen!
Springer bara förbi i sena kvällen. Du har så många frågor och just nu i livet vill jag inte stanna upp och tänka. Jag väntar med det ett tag till:-)
Ärligt talat så tror jag alla människor har något av allt detta i sej, beror på vilken situation man befinner sej i, och hur länge situationen har pågått....Jag blev nog en riktig häxa när jag pratade med FK sist. Min största rädsla är nog att något mer ska hända med familj, barn, och barn-barn...Ha det gött....
