Christina

Min tanke om ryggsäcken

Jag började använda ryggsäck när jag gick mina två utbildningar i Stockholm, hade aldrig tidigare använt mig av ryggsäck och varför jag inte gjort det förstår jag inte, eftersom det är väldigt praktiskt när man som jag har besvär med ryggen. Dessutom kunde jag av utrymmessjäl inte plocka med mig en massa onödigt att bära på, jag fick helt enkelt lära mig att sortera ut det jag verkligen behövde, och det var nyttigt i sig. En sak till som slår mig när jag skriver det här är att det även blev en symbolik i detta. Utbildningarna krävde att jag gick igenom mig själv och mitt innersta på djupet. Jag var helt enkelt tvungen att öppna på den osynliga ryggsäcken jag haft på ryggen sedan födseln för att se vad som fanns i den, sedan göra val, vill jag fortfarande bära på det här eller vill jag  plocka upp det titta på och bearbeta det som finns i ryggsäcken. Vad jag gör med det som finns i den det är helt upp till mig, mitt ansvar och mitt egna val. Vissa saker som låg i den var lätta, glad och roliga medan andra var sorgliga, tråkiga och tunga. Det positiva och roliga var det naturligtvis inga som helst problem att hitta i ryggsäcken, men betydligt besvärligare var det med det negativa och svåra för det gjorde ont och ibland blandades det med skuld, skam och  rädsla plus att egot också lade sig i och bråkade ibland. En sak jag inte tänkte på när jag öppnade livets ryggsäck var att dragkedjan gick sönder så den går inte att stängas igen. För mig har det fått effekten att jag ibland blir så himmla trött på mig själv men de stora personliga vinsterna jag gjort uppväger detta 1000-fallt. 
Livets ryggsäck är ändå det bästa jag har, för där lär jag mig mycket om mig själv genom att möta mig själv men också i mötet med andra människor. Det är ju ändå denna som hjälpt mig att bli och vara den jag är idag.

Resultatet = idag är det jag som bestämmer i mitt liv
 och inte mina delpersoligheter eller gamla beteendemönster



Ha det gott ALLA kära vänner!